minor utan laddning

är rädd för att få slut på ord, för eftersom jag

'redan' inte ser någon mening, vad ska jag se då?

just nu är min värld ett moln genomskjutet av

solstrålar, en död själ i en frisk kropp, vilsen,

ett splittrat barn - ren ytligt men skadad inom -

nöten har ett skal, men inget innehåll, golvet det

knakar, men ingen vaknar, ingen öppnar, de vet

att det är jag som väntar och tysta frågor får

tysta svar, går ingen på nerv, utan drar endast

fingret i sand, vilket efter ett ögonblick blåser

bort - utgör ingen annan hands gångar, når

ingen, kan inte skaka om värld, även om det

tysta och osynliga får vissa att tappa kontroll -

deras mask dras bort, deras riktiga jag visas -

så gäller det inte alla, speciellt inte de jag vill åt -

de säkra, de med bra jord, de som växer och inte

skäms över att visa alla färger då allt är så

perfekt att de får makten att styra en hel värld

på sitt sätt och tycker att alla andras åsikter

inte betyder någonting och därför ignorerar

så de får mindre hinder, eller ja, inga alls...