lyd

hon vill bara ha, det gör henne olyckligare, skapar en längtan för något som hon kanske aldrig kan nå, bland annat för att det är som så att desto mer hon tänker på det, desto mer mytomspunnet blir det och sitter tillslut inte ihop på något som helst sätt - har lite av varje och kan därför inte gå på djup

han vill ha, det gör honom inte olyckligare - om åtrå finns, vill man bara inte, utan gör också, tändstickan kommer åt och drar mot askens tändsticksplån, startar tid, inte för liv men för hans alldeles egna ljus vilken är en dynamit som sprängas och öppna upp en ny värld

hon undrar och våndas av det, även han undrar, men han letar dock svar på alla håll, alla sätt han kan... - hon väntar på bättre tider, medan han lever för nuet och inte kan vara säker på om han lever i morgon - trycker därför ut varenda droppe, ser till så han är i takt, ser till så alla är inom synhåll, inte tappa bort varken sin sol eller skugga, då de sitter ihop och skapar regnbåge någon gång ibland för att se om alla färger får plats emellan, annars gått vilse - ett tecken på att utrymmet blir allt mindre när kartan är vit - byggnader rasat och endast lämnat dammoln

hon är som jag - lat, drömmer istället för att leva, släcker istället för att tända, gör ingenting för att synas - önskar, men skriver inte ner det, tar inte tag i det, tar inte itu - särar alla bitar och börjar om för att få en bättre grund då alla ha samma mål - det är för jobbigt, jag kommer att dö av syrebrist då jag aldrig städar hemma, aldrig pratar om det, lägger det bakom och försöker glömma bort - dricker ur flaskan direkt, sänker inte garden, utan höjer mina händer men lämnar inte över mig själv, utan försöker bara nå äpplena som inte finns, moln som är vita men innehåller alla möjliga färger - bara att det är inbillning, jag går igenom dem varje dag, men blir inte starkare, snarare svagare - blir allt mer isolerad från omvärlden, är likt gips som pressar ur all kraft, gör mig knäsvag av fel anledning - för kärlek med sig något bra? eller så är det bara min som inte står rätt till, hon som är formad av mitt sinne, genom alla svaga sidor, så jag ska slippa bära allt och kunna se vad jag skriver då de positiva sidorna är fräscha och har en framtid