och här sitter jag och lyssnar på underbar
gitarrmusik som påminner om gröna
dalar och gråa toppar i ett öppet landskap,
äter en paj som jag värmt på,
vet inte varför, men jag mår alltid illa när
jag äter 'vanlig' frukost och när jag nu
har tid så ser jag ingen mening med att göra
det, utan att det är värt att må
bra när man väl har chansen, medan jag ser
dessa öppna landskap framför mig
med gröna dalar och gråa toppar - de säger
att det som är kallt är tyngst,
men varför är då topparna högst? är det
för att de har kommit längst och har
störst, ja, mäktigast historia? - vare sig eller,
så känns det för en gångs
skull bra att tillhöra dalarna, jag menar -
att vara nere, men samtidigt känna
att man växer måste vara en lyxvara - jag
må vara en gröngöling,
men nu har jag chansen att lära mig en läxa,
mogna, bli mer stadig på jorden
innan jag är redo att ätas för att komma
närmare kärnan, få en
dusch av saliv, nå harmoni, kunna älska...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar