smittad (2)

hennes händer som en skatas vingar

slår från marken, tar allt glitter - allt som

under damm har legat - mina bra

egenskaper jag inte trodde på, som jag inte

visste att jag hade - när jag får se dem

hos någon annan person blir

jag genast imponerad

hon log mot mig,

drog upp överläppen, släppte in

mina ögon, se vad som fanns i rummet

visade tänderna och jag som är

som en hund (klumpig och lite dum)

tog inte illa upp - kände att hon

inte var ute efter bråk, åtminstone inte

på det egentliga sättet, så jag

gick in, något jag

trodde att jag skulle ångra

när jag väl var där,

för hon var blott en spegel,

bottenlös, en tystnad som

dock inte löd,

inte sade ja direkt och

det var detta som fick mig att

stanna kvar och gjorde så jag

är kvar här än idag - det är

från det tomma jag har hittat

alla svar jag nu fyllt mig med

det är vinden som vänder mitt

kött den steker (kär i henne)

gör mig balanserad, gör så jag

alltid har en nyhet att rapportera,

kan gräva djupare eftersom värme

mjukar upp, separerar, smälter -

lättare snappa upp lukter i luften,

känna spänningar, fånga riktningen

smittad av världen, hennes händer

putsar mina fönster innan hon kysser

och jag får signaler från rymden att

våren är på väg hitåt igen

kan endast utgå från mig själv

för att inleda, ej egoistisk

försöker bara förstå på mitt

sätt från början så det gå lättare

att fortsätta, slippa tänka - flyta~