ge mig krig...

ge mig krig, inte som våld, utan att jag själv ska vilja mer

för jag har bara fred, allt är lugnt och jag kommer inte fram,

måste ha något att kämpa för, visst, jag har livet, men

inte den lust det kräver för att leva ut, växa för att nå målet -

men vad är målet? att dö, nå bokens slut?

jag har krig inom mig - men grejen är att jag inte vet varför,

det finns inget syfte, allt är i en enda röra och därför

ser jag inte ljuset och känner ingen anledning till att slutföra

jag har krig inom mig - men jag vet inte vilken sida jag står på,

finns det ens någon? jag vill utgöra revolution, men

vem är ledaren att störta? är vi alla densamma? varför kan vi

inte samsas, besluta oss för att riva ner allt så vi kan

börja om? - det verkar som delar av mig är kvar i det som var,

medan endast några är med och tittar fram, vilket inte

spelar så stor roll då majoriteten bestämmer, har grepp, kontroll

och därav dras jag åter bak av naiva folk som ännu verkar vara

barn i sättet att tänka, men inte sättet att njuta -

vad ska jag göra för att få dem att lyssna, få upp deras ögon och

hjälpa dem att se vad som kan hända?

det är kallt, men vi inte inte hur vi ska få fram värme, vad är målet

med att elda om man inte ska få loket att åka?

varför ska vi slösa på träbitar om vi inget speciellt har att skriva?

vad är målet med leva? - att dö, nå bokens slut? tömma

allt man läst då det inte går att läsa mer av det och skulle plockat

upp alla tecken och svar när man väl var där - tyna ut

genom bokens sista pust när den slås ihop och ställs i bokhyllan,

långsamt pressas ut all kraft från båda sidor