17.1.11

knyter lakan, kastar upp till ditt fönster (här ta)

din röst vibrerar, en magdans som mjölken
ur det nyöppnade paketet fyller glaset,
brer på lager, masserar min trumhinna, men
slutar när jag börjar kunna ta in, gilla -
retar, en fjäril jag jagar men aldrig får tag på

du är orsaken till att jag fortsätter gå framåt,
har ett mål - din röst är en linje, en pil,
snöre till mina skor som sluta dem och bevara då
jag gått tillräckligt långt för att spara å få
en ny början, närmare att bli ditt barn, ditt hjärta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar