inga fåglar i holken

himlen över dig
saknar själ
det är vad som
gör dig tom
och uttryckslös
uttorkad
släpper varken
svett eller tårar
fröna i dig
krymper
går tillbaka till
platsen där
de första fotstegen
pressades mot
marken
först stegen från
vinden
sedan trappan till
källaren
flytta på de lösa
golvbrädorna
kryp ner i gropen
invänta duschen
vattnet brunt
haltar fram
tar ett tag innan
förståelsen för uppgiften
dyker upp
renar och upplöser allt
kvävandes av lera
som då faller platt
delas på mitten efter
sprickor varnat
ditt huvud först
reser dig stelt från
underjorden