pantai

existerar i en dimission som dividerar
med galaxer långt bort
skrikit sig hes för länge sedan
men viskningar gör mer skada
river genom skynket mellan
dag och natt som en tigers klor
klorna böjda likt vattenfall
hugger i fångsten
dregel som lödder
från munnen
äter
sväljer
forsar
stillar
hunger
borta
en icke-existens av världen
samtidigt som jag existerar
här i magen
älskar att spela på revbenen
låter som änglar pratar
svarar på alla frågor jag har
"hur många barn
får jag när jag
blir stor?"