hotellrum 85

åttiofem är mitt favoritnummer
jag vet inte hur det kommer sig
men det känns som ett hem
rullar fint på tungan
kan visa vem jag är
,fastän jag står på en okänd plats,
genom att prata och kunna välja ord
prata mitt egna språk, åh, precis som konst
finns ingeting som alla förstår
finns ingeting som alla gillar eller håller med om
åttiofem, tänk: det är som en färg
därav undrar man:
hur lång sträcka kan man måla med den?
är den tunn eller djup, fattig på vatten eller lever den rikt?
ja, allt slutar hos mig
då det var jag som tog upp den från gatan
lät den få makten över
mitt rum
och allt dess innehåll
synligt som gömt
blottat som påklätt
gratis som dyrare än alla pengar
till världens ände
änden som toppen med brant väg upp
högt som djupt
omkretsen i en liten kub
koden till ytan betyder allt
som finns inom mig
gör ett försök
men om du slår fel
kommer du aldrig in