mjölk utan vita lögner

jag är lika sjuk som husknutar aldrig knyts upp
jag är lika sjuk som mördare bär med sig gud
jag är lika sjuk som rika med en förfalskad tavla
över ett kassaskåp fyllt med minnen från en
fattig barndom

jag är lika sjuk som svensk politik alltid fegar ur
jag är lika sjuk som slutna människor inte har ett slut
jag är lika sjuk som frukter mognar i otakt liggandes i
brödkorgen, befinnandes i skugga, åldras och smular
tills allt sammanställs till en fjäder som läggs i ett kuvert
och skickas ut till den minst framgångsrika bonden
i östergötland