bokhylla, en mur vars tegelstenar
är formade och färgade av de
murare som satt dem dit -
eller kanske bara en graffitimålare
som använt olika färger,
olika motiv och på så sätt gjort
en hel planet planlöst, med klimat;
planlöst, en karta för själen,
de stal sin skapares makt,
växte och blev föräldrar till
sina föräldrar, vilka blev
så gamla att de betedde sig
som barn utan erfarenhet av
hur man går, hur man äter - fast
de egentligen bara mist sin styrka,
sin kostroll de för inte så länge sedan
hade - ålderdomen är en blixt som slår
ned
skapar en brand som är likt en rullgardin -
visar att drömmen är en dröm genom att visa verklighet,
morgonens förskräckliga ljus borrar sig in
blir en berlinmur för vissa,
kan inte läsa, kan inte förstå;
bokstäverna blir bomber, minor
som de försöker undvika så
gott de kan, men många är
blinda för glädjen då de fokuserar
för mycket på det som stör dem
jorden blir för dem platt, precis som
mattematik för mig inte betyder
ett skvatt, en vattenpöl jag drunknar
i, men trots det inte dör, då det
inte finns något djup för mig i det
