schiz (kniven mot tallriken, utgör ett ljud som får en att rysa och då upptäcker man att hårstråna är enskilda)

jag är tvålen som blir till lödder

genom beröring, är delad,

splittrad för vad som då händer -

vill jag eller vill jag inte?

ska jag gå på den säkra eller vilda

sidan? skaka hand med

vänster som är min rätta då det

är den som håller pennan

och skriver under att det är jag

genom mitt sätt att skriva (hur det nu är) -

jag är pennan som används som trumpinne

som försöker hitta rytmen till livet,

men när vi är tysta är också livet ... tyst och

jag vet inte vart man ska börja sin

skrift, sin mening på liv, när det inte finns

någon vind -

jag är pennan som används som trumpinne

och har därför inte något direkt

hem, alla är lika vilsna och känner ingen

trots att vi en gång i tiden var

nära släkt och jag undrar nu utan grund

vem som är

riktigt frisk - kan man vara det?

det känns som att om man är frisk är man

mer sjuk än när man i själva verket är

sjuk, vilket är ganska sjukt (vart går gränsen?)