27.6.12

med inga spår spårar man ur

jag rehabiliterar
faller ner i gamla spår
sticker hål i ådra
istället för att stumt slå
på platt, torr hy


jag rehabiliterar
räknar trädets ringar
går igenom dem
och fyller yngre år
så jag åter kan lära mig att gå

gå ur
detta

som faller ur mitt
grepp, täcker
upp mina fingrar
och gör min
hand till en macka
att knacka
på den levande
sjön 

av

rader att skriva på
gör mig till en penna
jag har kvar svärtan
att ta bort smärtan
med

ta upp den röda tråden
sätt in sladden,
koppla upp telefonen
släng metspöt i
mitt undermedvetna
jag tror att det
finns
några fiskar


som behöver mer än att skaka liv i sig själva
när landet är upptäckt
och jag finner din hand i min hand naturligt

1 kommentar: