urtvättade (likfejs försöker lura dig till dem)

dessa decemberdagar

att de klarade av att vara

kommer ihåg hur de

var förra året å detta är

ingen större skillnad

dessa decemberdagar

vänder aldrig

förberedda på att döda

å nu ska inget

hindra den

vägen

~

dessa decemberdagar

känner inget

redo att knäcka nöten

bli rika, men

hålla allt

inne

december, ännu

en främling i mina ögon,

vit, kan inte se

några konturer, detaljer

endast en färg

som symboliserar nytt

~

men det finns

inget djup, är platt

liknar en mjuk

~

madrass som man måste

låta ta sin tid

innan man kan sjunka in

men det är inte

sant, det är lögner rakt

igenom ögonen

registreringsskylt

står skrivet i pannan

intrycken steker i smöret

vågor mot stranden

kavlar upp skjortärmarna

vidrört ämne som är

extra känsligt - gått in på

det personliga, var

droppen, nu får det vara

nog, nu får det vara

över på deras roliga, nu är

det deras tur att skratta

så mycket att de andras hud

lossnar i vinden

symbolisk makt

födelsedagar är som monarki

ingen demokrati, får inte

bestämma själv hur gammal

man vill vara, utan åren

de ärver hänsynslöst av varandra

fastän man inte är värdig

eller känner sig ett dugg äldre

buskablyg

jag är en buskis

mina ögon gömmer sig

i mina ögonbryns

skuggor, stirrar utan att

någon ser, endast

känner en stel stämning

att någon skiktar in

för över filer, byter ut

deras hårddisk

katten som gömmer sig

i buskage, väntar på att

fåglarna ska nappa på bären

komma närmare så den når

kan ta och mätta magen

kunna lyfta, flyga iväg

livé (såärdet)

du kommer hit ensam, går

härifrån ensam

varför kan du inte vara

ensam här också

eller är det just därför du

kommer hit - för

att hitta någon att vara med?

men borde inte det vara svårt

alla är separerade

det är inte så att du kan göra

det på egen hand

om det var vad du trodde, måste

göra det helhjärtat

och det har du ju inte tid med

har annat att

göra också

så varför

kommer

du ens

hit å

bryr dig om

sådan skit?

ishotell

vinterflicka, kom närmare

innan kärleken särar på oss

andas in i min mun, frys

känslan av att ha någon att

hålla om när vi befinner

oss i landet som inte finns

få änglarna att skaka

ett träd

du går närmare

det har alla

löv kvar

fastän vintern

har kommit

men när

du är framme

lossnar alla

de faller dock inte

ner utan upp

det är fåglar som

utgör bilden

av en bomb som

sprängs

vart du än går

vissnar det

växande, du tar

all uppmärksamhet

å visor visslas i

vinden

när du tar stegen

mot himlen