härifrån ensam
varför kan du inte vara
ensam här också
eller är det just därför du
kommer hit - för
att hitta någon att vara med?
men borde inte det vara svårt
alla är separerade
det är inte så att du kan göra
det på egen hand
om det var vad du trodde, måste
göra det helhjärtat
och det har du ju inte tid med
har annat att
göra också
så varför
kommer
du ens
hit å
bryr dig om
sådan skit?
Jag hoppas att det är så, att man lär sig livet och sig själv. Mitt bli också bara mörkare, även om jag alltid tänker att när jag bli stor, då är allt bra. Men jag inser också att det inte är så enkelt. Jag vet det, men på något sätt är jag van vid att ha mitt liv som det är nu, jag vill inte riktigt möta verkligheten än. Inte förberedd på att se mig själv än, jag vet inte om jag någonsin blir det.
SvaraRaderaJag tänker att det vore ganska sorgligt om man inte någon gång ser det där ljuset och det fina i livet.
Vi är ganska olika där, du och jag. Jag är alldeles för rädd, antagligen mest osäker för att klara mig själv. Jag grunnar ganska mycket på det där, med ensamheten, men jag har inte kommit fram till något svar ännu. Mest av allt skulle jag önska att jag kunde vara ensam, det kan bli så trångt och tätt och lite andrum med andra.
Känner du dig aldrig ensam?
Jag känner mig själv ensam så lätt.
Jag har också svårt att lita på ord. Jag har svårt att lita på ord som hörs och tysta ord. Jag tror nog att jag har svårt att lita på någon överhuvud taget (kanske beror det på att jag är rädd att bli övergiven).
Jag förstår nog inte riktigt jag heller.
Vad är det som gör oss till mogna, egentligen? Handlingarna eller tankarna man har, intresserna?
Jag tror egentligen inte att man någonsin blir en fullt färdigväxt människa. Jag tror att varje dag och handling och nya tankar formar oss som människor. Att man mognar och utvecklas.