hela kroppen förminskas och
förstoras drastiskt var sekund
som om man skulle ta andetag
men inte få grepp om luft
utan luften vara som en kal vägg
där man bara kan ta in dess lukt
av absolut ingenting alls
befinna sig i skärseld, mellan allt
i landet lagom där inget är rätt
eller fel och därför står stilla
plågas av hur långsamt tiden går
mina ögon blå, is runtom pupillen
som är likt alcatraz, inte kunna
ta sig därifrån, allt jag ser fastnar
och snart får jag inte plats med
syre i min kropp, sjunker till bott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar