28.12.10

motsatsen till bomber=fred? (vad vet jag, vad vet jag)

kan ni vara snälla å sluta smälla?
min hund blir paranoid

har aldrig förstått mig på fyrverkeri
de lyser upp himlen för en sekund
men riskerar att skicka upp själar som
bli stjärnor vilka lysa för alltid

jag som älskar abstrakt måleri
kan inte förstå nöjet

med att tända på tuber för att få dem
att fara iväg å explodera - när ska
de förstå att himlen är för fuktig, gör
så att färgen inte stannar?

när ska de förstå att dumma frågor
får dumma svar, även om de

kanske är så dumma i huvudet att de
inte begriper, utan bara tycker om

eller så är det jag, eller
så är det jag,

för det som är kortare än ett ögonblick
fastnar inte i minnet å gör inget av gott -

men jag begär bara en sak,
bara en sak -

kan ni inte vänta några dagar
å endast göra det när man 'ska'?
det är ju inte så många dagar kvar...

2 kommentarer:

  1. sv: Lite så är kanske jag med. I vissa fall åtminstånde. Hemma. Slösar inte ord. Eller, slösar inte andras hörsel.
    Egoistisk tror jag inte är rätt ord.. Eller, jag skulle nog inte nämna dig egoistisk pga det.

    Jag tycker om svartvita fotografin. De döljer så mycket mer än ett i färg. Som din hår och ögonfärg tillexempel.
    Tycker det verkar vara en fin kombination; mörkare sort av blont blandat med blåfärgade ögon. Mitt hår är nog också någon mörkare blond färg. Men ögonen är i en grönare färg.

    Du fångar såna lätta saker med såna avancerade (utan att vara komplicerade) ordbyggnader. Faller mig i smaken, i hjärtat ibland.

    SvaraRadera
  2. sv: Musik spelas här med. Nästan hela tiden. Ord till toner. Eller bara toner. Det är rätt så fint. Samtidigt läsa ord du och jag och andra skrivit. "slösar andras hörsel".

    Håller med dig. Helt. Gällande svart och vitt på saker och ting. Motsatser som samspelar, på någotsätt vis så ger det mig någon typ av hopp. Tror jag.
    Det är lite orättvist gentemot de andra färgerna i ögonen. Att alla går under bara en av färgernas namn. När det finns så många.

    Åh. Tack. Tror det kanske kan vara lite det saken, texten, orden står för. Eller sammanbringar. Den där vilsenheten. Ibland känns det som att den och jag är samma sak. Har du känt så någon gång?

    SvaraRadera