alla är för lata för att ta tag i saker direkt,
hinner kallna, tar först hand
om det när det inte längre är aktuellt,
utan blivit löst å glider ur händernas grepp
vi lever i medeltiden - tycker varken
höger eller vänster, alla vill se likadana ut
opererar sig för att få en kropp som
åtminstone mina ögon knappt ger en blick
vi lever i medeltiden - ingen vill satsa
alla kort, ingen vet vad de ska göra, men
vill heller inte stanna upp
å tänka över beslut, utan följer efter
de andra så de inte blir lämnade ensamma,
möter sin rädsla - brist på identitet
som man annars lånat från omgivning -
tyngd läggas på axlar - beordra
att man ska börja gräva i sin skugga
där sitt jag sedan länge ligger begravt
vi lever i medeltiden - tiden där vi
har alla medel för att klara oss, men
ändå vill vi ha mer - det finns
inget slut, tror att det behövs för
att ta emot en framtid, överleva natt
till morgondag - måste gå igenom
helvete för att komma till paradis
vi lever i medeltiden - alla osäkra
inga är täta, läcker ut viktiga saker - de
ser inte något värde
vet inte vad som är rätt och fel
kan inte skilja på natt å dag, för allt är
så nedstämt, en hinna
ligger över, känns som att man
bär solglasögon för att man inte kan
hantera glädjens kraft
lever i medeltiden, hör ingen varm
röst kalla - allt har gått förbi
förbereder för en
ny istid, fastän man själv inte
kommer att leva när den väl är här...
lever i medeltiden, händerna glider
på ratt,kör inte längre på väg
utan i någon slags terräng
mitt i natt, snart kör de väl in
oss ett träd så allt tar tvärstopp och
själarna flyger ut genom fönstret
medan kropparna blir kvar
medvetslösa, ser endast
fasad, för det finns inget innehåll -
fri, fri, kan bara hoppas
att det kommer en dag då jag tar
en växel högre än de andra
i min generation
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar