marmelad i min smak

var ute med hunden nyss

var så illa tvungen -

hade ont i huvudet och

hade därav ingen lust

när vi kom ut möttes vi

av en temperatur

som var varmare än vad

jag väntat mig -

kan bero på att det var

helt stilla och tyst

och vi inga vindar mötte

kände nästintill direkt att

det var vad jag behövde

lyfte huvudet högt medan

vi lugnt gick på den

snötäckta vägen

granskade den lila himlen,

avslappnat låg den

och lät vår sorg

jäsa så glädjen skulle bli

större när skyn ändrade

kulör och bjöd in solen

luften var frisk, det är

underligt att

den kyliga luften som

fått allt att dö

har mest hopp att ge

den visade mig sin

medkänsla

fick mig att tänka

på sommaren som

helvete där

allt skamlöst blandas

tvingar andra att gifta

sig, äta mat

tills deras kläder inte

längre passar

min värk började släppa

och jag tackade

samtidigt som första

tecknet på liv

uppenbarade sig i form

av en bil med förare i,

motorn brummade mjukt

och däcken

flöt graciöst på moln,

asfalten under

hade inget annat än minnen

att bjuda på,

bromsar som tagit i,

skrivit en fortsättning

på stadsliv

kände för en stund att jag inte

längre tillhörde tid

och jag log

när jag åter gick

inåt igen...