har fått en låt i huvudet som
inte går att banka loss
tavlan sitter inte längre fast
i väggen, utan är en del av den -
smällt, brett ut sig - för
första gången sig själv, trygghet
ligger nära kärnan å ser till
att den sover väl, säger
å försäkrar att det inte finns
något speciellt att oroa sig för...
just nu är jag en ko i en hage
mina ögon är mina fönsterrutor
ser inget nytt, hör samma saker
om jag inte förflyttas, om jag
inte får läsa en lucktext
där jag kan sjunka in etts djup
springa ut från vintern
in i våren där inget är för mycket -
gå efter känsla å inte tanke -
ramla över spår, istället för att
medvetet leta, för hur ska
jag kunna överleva? -
gräset kommer att ta slut, ätas
upp, sluta växa, tappa färgen,
bli nedtrampat, torka eller
simma i leran som jorden
det har till hem tappar
fäste om jorden å utlösa en
handgranat, isarna smälta
å vattnet som blir av dem
svämma över alla fasta
delar, mjuka upp - läggas på
mer fett, känna mindre, ja,
så blir det om man bara
äter pommes frites
som badat i mcDonald's disk
som aldrig har använts... -
jag behöver nya ord
jag har vänt på alla stenar
men inte hittat några spår
på vem som kan ha
tagit kol på min tro å stoppat
min insida från att fortsätta
gro till något stort
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar