11.12.10

be höv er >|< in gen ting

måste inte något, kan
blåsa av skallen på mig direkt
det är inte så att jag
lever för dig och om jag inte
lever för dig måste
du förstå att det inte är
garanterat att jag
kommer följa dina
order, regler
för vad du
än säger
kan jag
inte tycka exakt
likadant som
du, även
jag velar om mitt eget tycke
ibland - det gör väl du med?
livet är en skör tråd
som man balanserar på
man är nålen som med hjälp
av insidan skapar sin egen tröja -
ett spindelnät som
någon ibland går in i, förstör,
måste göra om - det är väl inget mer
än det? eller har jag missat något alldeles
speciellt med ...det här?

kan inte fatta beslut åt andra
vet inte hur de ser denna värld
kan vi inte byta pärlor som
vi hittade på botten av sjön
vill ta del av fingeravtrycken som
uppkom när du var längst ner

måste inte något, kan försvinna för en stund
hoppa av skolan, sätta mig i ett mörkt rum
inte tänka på något, bara lyssna och ta in
sedan när känslan infunnit sig - resa på
mig och säga: nej, men, hey! nu reser
vi till amerikatt och gräver guld! -
inte bokstavligt, utan mer
metaforiskt menat - som
den fria drömmens land
(som dock inte finns
reser på mig, slår
i huvudet i tak
verkligheten
slår till -
inser att livet är kort
...
så varför inte satsa alla kort?
vad spelar det för roll om man
dansar näck så länge man mår
'bra', har en säck full med tankar
som går utanför kropp, kan
äntligen skapa ett jag? vad spelar
det för roll om man är annorlunda
så länge de 'konstiga' kläderna
passar perfekt, lyser upp -
ficklampa underifrån
mitt i mörkret, lämnar inget,
visar allt, öga mot öga,
spänner, siktar, sprutar in
sanningen likt vinterns
andedräkt släpper vikter och
lyfter mot him-e-len?)


...och vargen ylade i natten
endast upplyst av månen
med munnen öppen till max
släppte den ut alla onda
andar, blev tom för en stund,
var inte van att känna
lukten av rent, andades in
ljuset som blåste upp
ballongen, gjorde plats till
större ämnen såsom att
ta in allt som finns under hatten...

1 kommentar:

  1. Jag tänker lite så att först när man är trygg i sig själv, ensam, och kan känna att man inte är i behov av någon annan. Inte oroar sig för vad alla de där runt omkring tänker om en och tycker, när man inte känner ett behov av materiella saker, pengar. Jag tror det är då man egentligen har möjlighet till att släppa någon nära inpå, för då känner man inget begär eller man känner ingen ångest för personen. Kanske. kanske är det mest en svaghet att ha människor nära en som kan lura, svika, bedra, sluta älska och lämna.
    Fast jag hoppas inte det.

    SvaraRadera