du visslar, får ljuden
att eka, finnas
kvar -
som den rosa himlen över gråa stan,
täcker hålen som skulle få allt att
bryta ihop om innehållet läckte ut på
en gång -
binder fast melodier,
skapar en hel
orkester med dina två
lungor, tar
det lugnt, tar allt som
det kommer
falsett faller ej, du är
sanning för
mig
du är pricken över i:t
spiken som
får tavlan att hänga på
väggen men
samtidigt får vara sig
själv
du visslar, får ljuden
att eka, finnas
kvar
du stickar en halsduk
som ska behålla värmen
likt en termos till
picknick - ska prata om
ett hett ämne som berör
oss båda lika mycket
Tack för meddelningen. Musik är fint. Fint att dela, att sammsas om, tycker jag. Ett plåster på såren, även om de kanske aldrig läker helt. En hjälp till bearbetning. Något sånt kanske. Musik alltså.
SvaraRaderaOch ang. bilden, var det lite fint att se lite mer av pojken bakom orden, bakom bloggen, bakom tankarna.
Rätt sant. Robotar i landet lagom som vänder sig bort från varandra när man måste sitta bredvid varandra på bussen, eller tågen.
Nån gång kanske alla känt igen det. Mer eller mindre.
Åh. Så väldigt fina ord.
Håller helt med angående musiken. Och angående orden med. Tycker också det är synd att de kopplingarna görs. Kraven kanske. Ord är en del av en flykt från verkligheten (för vissa, ibland), så varför måste allt man skriver hänt.
SvaraRaderaDu är den där roboten som brutit sig loss från mängden kanske. Den som går sin egen väg, vägrar lyda dumma lagom-regler. Den alla andra robotar, i smyg, ser upp till.