hennes inre? ett krig som utspelar
sig utan mellanrum för andning
krig som värme, värme som
hat, hat som kärlek när
det värsta vänder,
blir så tungt att det slår
i backen och får
motsatsen att flyga upp
kanske så högt
att vingar börjar brinna
och göra så man
falla så tungt, då man är
så högt upp, att
man gräver sin egen grav
om man har allt, får man inget senare,
hon kan inte se framtiden, men framtiden kan se henne
hon gick för snabbt, brände sulorna tills
fötterna fick reda på tändernas riktiga färger vilka låg
gömda i väggen emellan, det nu gå nedåt
likt den akustiska basen lägger en brygga
för melodin som tappat energin
och behöver komma upp
ur den utdöda euforin
som efter tag börjar
att sluka all tid
komma igen, komma igen, möta ångesten
istället för att gå ifrån och tillåta den göra
en större spricka i vägen där däcket fastna
relativt lätt och då är det redan försent...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar