genom att öppna postlådans lucka
med vänstra handen och
föra korten innanför, för att sedan
släppa - så de falla likt den
rena droppen mot den smutsiga vägen,
gå från tjock till utdragen,
få vikten mer jämn på båda sidor -
med högra - som jag tidigare
hade de innanför kavaj nära mitt hjärta,
vänja sig, känna sig hemma -
är skivor som skivor kött menat,
istället för att raka ben som så många
verkar göra nuförtiden, beslutade
jag mig tidigare att hyvla alltsammans
gå in helhjärtat i striden om vad
som är det rätta - går det att tänka på
konsekvenser när det enda man
kan göra är att leva i nuet?
allt endast vara det som leva -
alltså endast det som precis lagt sig
försvinna - den lukt som brett
huden och därav färgat, den stämning
som skruvat de fina hårstråna
och bestämt hur länge man ska leva för
denna dag krympt till sekunden
under är det dött
inte ska du få bära på
något som inte är
aktuellt
något som inte är
nytt och
inte kan ta din
hand, hjälpa dig att
ta steg fram -
utan rörelse springer
allt förbi, åldras fortare
då man får mer tid
till att granska
samma vy,
ensamheten tär
på så sätt att man inte
får ta del av andra, utan
har bara sina egna
tankar att
samtala
med
så
därför har jag skurit en bit
från min hy, jag kallar det vykort
fastän jag inget har skrivit
vill inte låta tråkig, men
jag tror att det säger sig självt,
ungefär som kort vikta
på mitten, vars mening är att
man ska öppna upp -
innanför dörr människor stå
med tårta och paket
bland ballonger, hurra - ljud
strömma ut i form
av musik - det osynliga museet
ger den största upplevelsen
de vykort som jag nu skicka till dig
är fotografier, plåster för
ögonen när de är trötta men du inte
vill sova, kan blicka tillbaka,
redigera tills du är nöjd med bilden
som egentligen inte längre
dig kommer att tillhöra, sista råden
sonen av sin mor får höra
innan han stiger på tåget för resan
runt jorden, likt de vykort
som jag nu skicka till dig - som skivor
jag spelat, stolarna jag suttit
stilla på, men ändock snurrat på stället,
borrat sig ner i stunden, gått
ner i kontrollrummet, lärt mig att hitta
och kunna spela en sång som
jag sedan dess kunnat kalla min,
ger nu bort den till dig för att se
om versen passar med refräng
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar