gryta

i min värld är allt rörigt, men

sedan gillar jag inte att städa -

så jag får skylla mig själv

samtidigt som jag gillar när det

är lite stökigt då det inte känns

så spänt - att allt har en

speciell plats som de bara måste

ligga på när de inte används...

i min värld är allt rörigt... å

bra är väl det! - allt ingår

i ett kretslopp - man

står aldrig stilla å fryser fast,

utan går framåt i process -

inget dör ut, utan

återanvänds

å verkar som nytt

när det åter

kommer upp till

ytan där vi

tar det lugnt när

vi inte arbetar som handlar

om att gå på djup

för det enda som betyder är

det som är nära

men ännu är alldeles okänt

i min värld är det rörigt

men inte gör jag en ursäkt av det

det är så jag är, om du

inte klarar av behöver du inte se

mig i ögonen medan vårt

samtal fortlöper

nedför

(för ögonen som

stirrar rakt in

är spindlar

som gör en lina

å hämtar

informationen som

du inte kan nämna

med endast hjälp av

din tunga...

för ögonen som

stirrar rakt in

är lasersikten

från ett gevär redo

att avlossa stöt,

vibrationer göra så

du gå in å utanför

skin - lära känna

lite bättre, lite mer)

i min värld är

allt rörigt, efter skeden

som rör om slingrar

en orm - kanske ett skäl

till att jag hade

valt saxofon istället för

trumpet - måste

ha lite svängar i livet för

att helt enkelt inte

slumra till å köra ur väg

aldrig mera se - bli

bländad av hastighet, bli

blandad av ljus...

ingen lera, inga stenar

inget att leta efter,

inget att hitta, inget att

veta - allt borta