jag må vara tråkig, men... (det var inte jag som bestämde hur jag skulle vara, vad jag skulle gilla)

inte trött, men uttråkad

kan inte rå för att

mitt hjärta har ruttnat å

inte längre är moget

för dessa tillställningar

verkar dock inte ha

något med ålder att göra,

för de äldre skrattar,

trots att skämten är så

gräsligt dåliga att

jag får allergiattacker

känner att jag ställs

mot väggen å måste fokusera

när jag andas, se vad jag

tar in då det finns risk att det

innehåller nötter -

himlakroppar mitt i

gatan, stoppa flyt, själen

snubbla över skosnöre,

falla bak, ut ur kropp, stanna

till för att åter knyta

skosnöre, hamnar efter -

tvingas sedan trycka

kroppen fram, upp, likt sten

uppför backe -

er högtid, min lågtid

jag kräver frihet,

distans, paus

i föreställning-få

chansen att gå ut å ta

frisk luft, blanda ut,

annars blir det som cement

å jag en varningsskylt

de frågar: ska vi ta en bild? -

det är endast de som

lever på gamla meriter som

behöver minne för

ingenting

vad ska de

med bilder som alla

ser likadana ut, å därtill är

på meningslösa ting?

samt är uppgjorda å därav

mister möjlig magi

som skulle

kunna ge ett djup

de måste få med alla

detaljer, annars tappar

de greppet om sitt liv