hur lång tid kommer det att ta innan jag är värdig att bära en skelettpyjamas?

min penna är trumpeten jag alltid velat spela

men aldrig fått något ljud från

aldrig lärt mig skrika eller sjunga från magen

kan inte få ut en ren ton

min penna är trumpeten som står i skyltfönstret

synlig, men ack så lång ifrån

tar tvärstopp när jag något ska göra, för mycket

saliv i tunneln av ljus

ljudet blir det motsatta - påminner inte om glädje,

inte om mod, står där påpälsad

inte vågat visa en bit hud, desto längre man väntar,

desto mer blir det en del

raderna jag skriver på, ett pianos tangentskärp

för varje ord som trampar snett

sätts en nit fast, gör det allt stelare, ögonen blir

bundna till pappret, får mindre

utrymme att lägga in eget då de gång på gång

bevisar att de inte kan kontrollera

vad de faller på och så länge stannar att fokus

går ut och själen försvinner från kropp,

gå närmare bytet, innanför, åter något att

gömma sig bakom - jag är fisken

som medvetet och frivilligt äter masken -

vill vara någon annan, ta in

andra vinklar, samtidigt som jag vet att det

är bäst att inte ta allt på en gång,

annars blir det kaos av kryddor, får en bara

att hosta, likt en gäspning

eller suck - blåser bort allt på en ynka sekund