separerade från rykte (kan inte påverka bilden)

framför våra platta trynen, rosgråa,

en imma av andning, bokstäver

vi yttrar utan kontroll,

pratar i skägg som

är lödder av upphets

för en tjej som endast är en

illusion av det vi själva släpper ut

och blandas med

vad som redan finns -

det är finsk tango,

färgsprakande palmer

avbildade på den

kyligaste skyn, på den

kallblodigaste av himlar - avståndet

mellan oss, runt ögonen där simmar

samma art fiskar, men alla har olika

psyke å kan därav ingen rörelse bilda

den eviga frekvensen (svart är den stilrenaste av "färg")

spelar ingen roll om målningen är dåligt målad,

om sångaren har en så kallad dålig röst för att sjunga -

om det är bra framfört i och med att budskapet framhävs

och förstås av barn och vuxna, så är det ett verk som

verkar inom den tidlösa spontanitetens däck...

runt / platt

precis som man över ytan, bokstavligen, kan

tolka Ella Fitzgerald som en

dadaistisk sångare genom hennes utfyllningar

av nonsens - bebabi, bebopba -

så kan man även känna att detta lyfter hela

sången och det som ingenting

betyder säger allt, kanske främst för att livet

i sig inte säger någonting å

visst är det så att om man ändå ska ge igen, så

ska man göra det med samma

medicin, så de riktigt får känna hur det känns?

skillnad mellan det nedskrivna och det sagda -

synligt och är kvar så länge man inte suddar eller slänger -

rösten hör till ljuden och har den största delen

av karaktären då det just är en röst och ljuden, som

inte behöver vara ord, påverkas av tonläge och

betoning - sätter nivå, kan tolkas på flera olika sätt då man

inte ser färger, men känner alla möjliga känslor

inte begränsade till en mening,

en betydelse, allt må gå hand i hand

i slutändan, men under tiden spretar allt

åt olika håll, likt en blommas blad -

å det är processen som avgör

upplös

han rullade sin sedel till en cigarett,

tände på och letade efter svar i luften

mer värda än vad man kan köpa för

pengar - rev dagens nyheter framför

alla ögon,

stoppa

pressarna!

pressar på fel ställe, förhör fel person,

medan brottslingen som borde vara

på platsen kommer allt längre bort...

han rullade sin sedel och delade den

med världen,

de fattiga,

stod i området

för de rika som har allt, men ingenting

på insidan, magarin som plast, inget

är äkta, inget är helt, allt smälter och

rinner, men det har inget flyt alls...

rev dagens nyheter framför alla ögon,

öppnade världar utanför staden, utanför nationen,

bortom kartan, särade på raderna

fick eget utrymme att skriva, teckna tecken utgjort

av stjärnor i rymden som framhåller

dig och den du är, representerar tankar å känslor

sätter styrka i ljus, hur nära du är

ge upp pengar för framtid, någon?

anledning till långsam utveckling i

området bra energikällor liksom sol-och

vindkraft är att ingen kapitalist kan

äga de källorna och därför mister sin makt

slalom (syr olika tygbitar på samma plagg)

korsar broar och låter sedan solen bränna

träplankorna som redan är bruna

och därför blir till aska,

jag försvinner in i dimman utan brådska

bryter chokladrader beståendes av rutor,

spelar schack utanför spelet, men

håller mig inte i schack

när det kommer till mörka och ljusa ramar

tränger mig i köer, för många sjunger i

samma stämma, väger för mycket

får skeppet att tippa -

jag är räddaren i nöden, rör om i världen

känner andras längtan, men ser inga försök

till att växa så de kan nå - gäller att

hitta andra vägar om

någon inte funkar och inte krypa bort

uppmärksamma ej (ska komma fram av sig självt)

sanning, sanning, sanning,

det pratas för mycket om sanning,

men det är för några som

lyssnar, för de vill inte höra - säger

bara att det är överskattat -

då de bär vitt och agerar barn vilka

är oskyldiga och inte vill höra

om de som spillt blod, när de i själva

verket är de som har gjort så blodet

spillts - kappan är av vitlökslögn som

syns igenom ansiktsuttryck

och tröjor, tårar som kommer när de

hugger och inviger andra till

dem - lurar dock och menar att de inte

var dem, utan att de tycker

att det är hemskt att någon kunnat

mördat så kallt, så lätt