korsar broar och låter sedan solen bränna
träplankorna som redan är bruna
och därför blir till aska,
jag försvinner in i dimman utan brådska
bryter chokladrader beståendes av rutor,
spelar schack utanför spelet, men
håller mig inte i schack
när det kommer till mörka och ljusa ramar
tränger mig i köer, för många sjunger i
samma stämma, väger för mycket
får skeppet att tippa -
jag är räddaren i nöden, rör om i världen
känner andras längtan, men ser inga försök
till att växa så de kan nå - gäller att
hitta andra vägar om
någon inte funkar och inte krypa bort
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar