tungan dränkt av saliv, eller något annat klibbigt,
när munnen öppnas visas trådar från gommen å ned likt
marionett där hjärnan är människan som ovan styr allting,
leker någon slags gud, lever ut sin inre föreställningsbild,
medan hjärtat inte får göra någonting - därför
endast tala när det är nödvändigt, då det tar en sådan kraft,
samtidigt som tankeverkstaden med när å hur man ska prata,
vilka ord man ska välja, hur snabbt man ska leverera, vilken
sorts mening det är som man ska bygga upp -
låta alla gå in, känna in, undersöka och sedan kunna gå ut
igen, utan att den hinner rasa - eller genomskådas om man
har ljugit, försökt lura sig till en bättre plats, för ibland
måste man satsa allt för att de ska se, lyssna
hur andra har det ställt
medan de lever
ett liv kantat
av guld
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar