fall-lätt

ett fall från en höjd:

skulle möjligen känna mig som en fisk

på land efter och sakta dö av flera

hjärtattacker i rad,

som jordbävningar som kommer så tätt intill

varandra att de krossar all mark och får allt att

rasa ned i ett svart

hål, som en toalett som helt enkelt

slukar alla svaga och ovärdiga, sådana

som jag som är rädda

...

alltid skönt med variation,

gillar inte för mycket av något,

som nu var det tillräckligt med vinter

kanske därför jag är säker i mig själv, men

ändå inte - jag ändrar mig hela tiden, men har

en fast grund - jag vill prova nytt jämt, fast det är

inte så tydligt eftersom jag gör det mest "inom" mig själv,

som tänker på andra sätt, ser i andra vinklar än tidigare ...

det är därför jag är osynlig, för jag är bara inom och

det är därför du "ser mig" för jag kan bara visa

mitt inre i text... frågan är vad jag ska öppna,

men det är väl vad som är själva grejen

kanske - man kan inte se igenom

ett ägg - så allt kanske bara

kommer vid rätt tillfälle, för rätt person -

men man ska väl inte vänta? då kanske allt går,

men inte går som i fungerar, utan går förbi

man kanske bör kasta sig ut, satsa, fast samtidigt

inte specifikt leta, för det man letar efter är

sådant man aldrig hittar, förutom när man inte

tänker på det utan känner och är... så jag

kastar mig ut, men tar inte farväl,

nej, nej, nej - jag kommer närmare