5.7.11

omringad av tegelstenar / (antagligen sista inlägget)

jag antar att det är såhär slutet är och känns: en
störande tomhet som vibrerar likt en
uteliggare skakar sin tomma pengabössa i den
kalla vintern; det enda han fångar är
snöflingor och det enda han får är vatten som
efter ett tag blir till is - botten blir
lägre och lägre, snart finns det bara yta kvar,
jorden blir platt, väggar börjar
röra på sig, pressa och kylan av all ondska får
allt att spricka, öppna - vad
som nyss hade gränser så noggranna, täta är
nu gränslösa... men för
gott eller ont? innan man hann vänja sig vid
det ena händer det
andra - slungas psykiskt mellan två världar,
först bryts det
fysiska ned, sedan angrips hjärna och hjärta
som alldeles
hjälplösa springer in i en återvändsgränd,
men trots
det bara fortsätter och fortsätter (ja, ända
in i vägg)

30 kommentarer:

  1. Men nej, sluta inte. Det du skriver är underbart.

    SvaraRadera
  2. Hoppas inte. Hojta om du landar i något annat forum. Gillar dina ord!

    SvaraRadera
  3. Blir besviken om det där var ditt sista inlägg!

    SvaraRadera
  4. Oavsett forum önskar jag dig lycka! Kram&kärlek!

    SvaraRadera
  5. oja, jag ska hålla öron och ögon öppna! vet att du gör mål på första försöket.

    SvaraRadera
  6. Jeg har ikke lest noe Knausgård ennå, nei. Jeg vet ikke om jeg kommer til å gjøre det. Hvordan liker du bøkene hans? Det skulle vært interessert å lese dem, han er oppvokst i samme by som meg, og vet at han beskriver den ganske fint. Men du kunne kanskje prøve deg på de norske? Det er tross alt ikke så stor forskjell på de to språkene.

    Kan jeg spørre hvorfor du vil slutte å skrive (her)?

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. sv. tack, du har ingen aning om hur underbart det är att vara här

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Hela texten får en sån speciell tygnd, av att först ha läst att det antagligen är sista inlägget. Det är i alla fall skönt att veta att du inte slutar skriva. Har jag lärt känna dig någolunda nu, så kommer du inte göra det. Du skriver magiskt, kom ihåg det, även om du kan tycka annat. Kom ihåg att andra tycker det.

    Det är fint att läsa, vad mina ordkombinationer kan måla upp för typ av bild hos andra. Tack för att du delar.

    Ja tidningarna var utländska, kanske italiensk. Fast de såldes i Oxford. Du vet, så där så att man kan köpa "sin egen" tidning i ett annat land.
    Paris vill jag också till.

    SvaraRadera
  11. Det här är så himla fint. Du skriver magiskt.

    SvaraRadera
  12. Tack. För ord och hoppet.
    Jag hoppas ditt gymnasie år ter sig fint.

    Det är fint att läas dina tankar och reflektioner kring vad jag skrivit. Sådär så att de ger mig andra sätt att se saker på.

    Dina farfar verkar klok, Paris låter vackert.

    Hoppas också att du mår bra, att dit lov är fint och fortsätter så. Att du kämpar på.

    SvaraRadera
  13. svar: jo, mitt med. men att ha en massa prylar överallt är jag inte lika intresserad utav och det blir lite problematiskt. burroughs är ju rätt annorlunda om man jämför med resten av beat-författarna, särskilt hans cut-up böcker såsom naked lunch. den borde du börja med! läste den för ett par år sen, men jag känner att jag borde läsa den igen snart. miller-böckerna har jag inte läst än! jag hittade dem på tradera för typ 20 spänn, så jag slog till.

    SvaraRadera
  14. Vårat lov har sett ut ungefär likadant då.

    Åh, tack. För att du dela den texten med mig. För att jag "fick" den.
    Den träffade liksom, träffade mitt i. Speciellt sista versen/stycket fastnade jag för.

    Den planen låter bra tycker jag. Jag tror att man ibland kan behöva den där pausen efter gymnasiet. Jag hade räknat med en paus, innan jag fick beskedet av skolan nu. Paris kan nog få en att andas lite, och ge inspiration.

    SvaraRadera
  15. Just den var inspirerad av Anna von Hausswolff! Vilken fin text (både grafiskt och innehållsmässigt), sluta inte!

    SvaraRadera
  16. sv: Tror att det mycket väl kan vara så. Tragiskt nog.

    Plugga franska medan du är där då? Eller är det ingenting som lockar?
    Språket är ju kneppigt, alltså att leva där om man inte behärskar det. Men det är nog inte omöjligt.

    Förhoppningsvis kan livsviljan i alla fall lyftas fram mer, av en ny miljö, även om den inte blir större. Bara att man påminns om den igen.
    Kanske kan inget sådant växa, utan det bara är, och beror på vad man jämför med.

    Hur är det i skolan och allt nu?

    SvaraRadera
  17. sv: Ja, det kan jag hålla med om. Så många talar om att ta chansen att "vara den man vill vara" när man kommer till nya miljöer, nya människor. Att det kan vara enklare då om man exempelvis är blyg, att bryta sig bort ifrån det. Kanske har jag inte kommit på hur man gör sånt, eller så är jag bara för feg för att försöka. Men håller ändå med dig, om att den möjligheten finns. Kanske kan det vara skönt att komma bort till Frankrike, Paris. Börja om lite kanske. Eller bara starta om sig själv.
    Tror säkert att det går att plugga annat undertiden. Eller i alla fall efter ett tag. Om nu allt hänger på språket.

    Jag hoppas det går bra nu, i skolan. Att du orkar.
    Har gått en och en halv vecka ungefär nu. Gör liksom ont inuti ibland. Jag vågar inte ta för mig. Men har funnit några jag kan gå med, skratta med, omfamna. Blir bara så himla osäker.
    Tror du man kan stöta bort siig själv ifrån andra? Kanske är det vad jag gör ibland, och att det inte är andra som stöter bort mig.

    Det känns enkelt att skriva till dig.. Förlåt om det blir mycket såhär.

    SvaraRadera
  18. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  19. fick se Magritte häromveckan när jag var på skolresa i stockholm, det känns så häftigt att se verk som man tycker om "live" så att säga

    SvaraRadera
  20. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  21. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  22. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  23. sv. texten (egentligen tre texter) finns i stadens antologi som kom ut lite innan bokmässan i år. "Lågor", heter den (:

    SvaraRadera
  24. vi läser bokstavsformuleringar och analyserar sönder våra tankar, andas ånga om vintern och drar huvudet under täcket samtidigt som mjölken surnar i kylen. kanske.

    SvaraRadera
  25. du skriver fantastiskt. saknar också dina ord.

    SvaraRadera
  26. Svar: nu vet jag inte om den här kommer två gånger, det verkar ha blivit något knäppt, men i alla fall. Jag använder inte vissa av de kläder som jag har inhandlat eftersom jag har ändrat stil och smak för vad som jag känner är "jag" de senaste åren lite hit och dit, så jag känner mig helt enkelt inte bekväm och snygg i en del kläder som jag har, och såna kläder tycker jag inte att man ska använda utan låta dem hamna hos någon som istället tycker om dem!

    SvaraRadera
  27. Sorry about the late- way late response- I've been juggling a billion and a half things.

    If you want some good pages to read, read the Preface to Lyrical Ballads written by Wordsworth!

    SvaraRadera
  28. Du läser av helt rätt, även om allt går upp och ner lite.
    Och förlåt för att jag inte svarat på dina kommentarer på vad som känns som mer än år.. Hoppas att man kan avläsa ljus mellan dina rader också.

    SvaraRadera