blev vi attackerade av fiskmåsar.
Nej, vi bor inte vid sjön, det skulle
snarare handla om elektriska vågor.
De sitter på varsin sida av vägen,på hustaken, och liksom bildar
tvättlinor emellan när de flyger
och dyker emot oss som går förbi.
Jag fick nästan en näbb i huvudet
hur skulle det ha sett ut? De verkar
tro att jag är en fisk i mängden och
under-takhöjd är var vattnet tar vid.
Jag är tydligen inte tillräckligt ful
för att vara en fågelskrämmaoch om man vinner något på att
de är här, så är det väl just det -
men i slutändan är det inget att
varken jubla eller gå hem med.
Dels för att de själva är fula,
dels för att jag redan vunnit i
intelligens innan de har fått en
chans att visa vad de går för,
men framförallt för att det inte
spelar någon som helst roll
och jag kan bara sitta här, se
ut genom fönstret och undra
vad i helvete de lever för.
De är som oss, vi har bara
varandra. De sitter där och
skyddar sina ungar, skyddar
sin framtid, men det får mig
bara att fortsätta att undra:
vad i helvete lever vi för?
Deras läte är som hämtat frånStar Wars lasergevär.
Jag ser inget från deras käftar,
men jag kanske blir
tyngd med besvär, som jag
inte kan förstå att det
är från dem, när de i själva
verket sitter där och
styr mina tankar och känslor
medan jag ligger här
och agerar en duktig patient.
Ja varför?.
SvaraRadera