Rothkos rötter, Pollocks grenar.
Framtiden till mig viskar:
Mera, jag vill veta mera
om tiden, om livet du levde innan!
Jag förstår vad hon är
ute efter och svarar, nej,
det är inget jag åter vill uppleva.
__
_
Det vi kallar dag och natt har genomgått, och genomgår än, passande nog - med tanke på årstiden! - en snöbollseffekt. Det har genomgått processen under en sådan tid att det nu märks. Vad märks? Att ingenting har hänt. Att ingeting känns. Att allt har vänt. Att vi är tillbaka på ruta ett igen, där nålen mot skivan vandrar utan problem, men ändock är i likhet med den som hackar; ändlöst trampar vi som om vi väntade oss vin inom en snar framtid. Hur kan det märkas, undrar ni? Innan jag lämnade denna tid - plats - var jag som jag är idag, idag blott! Det är egentligen inte vad som märks, utan vem.
Återigen är det jag.
Jag mår varken dåligt eller bra.
Jag är Sverige under andra världskriget, helt neutral.
Å, sakta jag går genom stan' och sjunger Beatles: Adjö!/Goddag!
(Ibland kallar vad som var, när framtiden om min arm hårt greppar tag.)
sv: Jo, i för sig.
SvaraRaderaSom alltid bravo<3
SvaraRaderaJa, nu är ju julen över i alla fall. Och snart är det dags för ett nytt år, spännande. Hur var din jul?
SvaraRaderaJa, men eller hur. Alltid kul ändå. Jag sjunger! Spelar inte i något band i vanliga fall, men i går var jag i Karlstad och sjöng med min brors band på en alternativ julallsång de höll där. Jättekul.
Vad roligt att du har börjat uppdatera! Det här var väldigt fint skrivet. Adjö, goddag!
SvaraRadera