Kan man
Rå för
Att man
Gör fel

Nej, nej
Man kan
Inte
Göra något
Åt det

Man formas
När man
Är rå
Det är först
När allt
Har stelnat

Som man
Vet vem
Man är
Och får
Skylla
Sig själv
Över det
Som man
Har gjort

Men det är
Också det -
Att göra fel,
Att ha
Huvudet högt
Istället för lågt
Som utvecklar
Individen till
Att förstå

Öga mot öga gör världen blind

Slaktare, slaktare
Skulle du
Döda mig
Skulle du
Döda mig
Du står
Nämligen
Här
Och hugger av
Huvudet av
Min vän
Och under
Samma stund
Undrar jag
Hur många
Vänner
Du har
Kanske har du
Flera
Flera stycken
Att döda är ju
Faktiskt
Människans natur
Säger du medan
Du höjer en kniv
För att
Hugga av
Ett ben
Som du tidigare
Har tvingat att
Springa i ett hjul
Som en
Bur
Tillåter endast en
Möjlighet
Pressar
Kroppen
Jobbar och lider
För att leva
Tills man får
Reda
På att dagen är
Kommen för kedjan
Piska
Piska
Drunkna i lera
Det går fortfarande
Att äta
Tänker du och skickar
Iväg

Alla som är bra
Alla som är vänliga
Alla som är vackrast
Naturliga i
Själen
Dör alltid unga
Precis som om de var
För bra för
Världen
Varför ska ni mördare
Leva kvar
På denna planet
När ni inte hör hemma
Någonstans
Ni tar liv
Ni tar liv
Ni tar liv
Och lever rikt
Men är ni
Lyckliga?

Jag skulle aldrig
Bry mig
Men ni brer på
Ett ämne
Som jag inte tål
Ni är så
Breda så att ni
Täcker alla vägar
Som jag idag
Ska gå
Ni stoppar mig
Med ett
Ironiskt skratt
En ölmage så stor
Och rund som en
Ballong
Jag skulle vilja göra
Ett hål i den
Jag skulle vilja få
Bort er
Flyg till en egen plats
Långt ifrån allt
Långt ifrån det
Som jag och mina
Vänner
Rör
Vi vill inte ta på
Sådant
Som en mördare
Har rört

Jobba för att
Tjäna pengar
Jobba för att
Kunna leva
Jag skulle
Hellre dö
Än att döda
Jag skulle
Hellre
Låta alla slå
Än att möta
Slagen
Med egna
Jag kan
Skriva
Men jag kan
Inte stava
Jag kan inte
Stava till
Dödsregn
Som regnar ner
När jag nu
Tittar ut
Ännu en
Vacker varelse
Har dött
Och det av
Dig
Och jag vet
Att det
Aldrig kommer
Att ta
Slut

Sluta att
Sluta dina
Ögon
Tro inte längre
På lyckobönor

Börja att
Blanda dina
Färger
Se igenom
Väder från
Alla länder

Spärra dem så
Mycket
Så att de vattnar
Bli föremålet som
Du ser
Väx
Genom att få
Stor
Mångsidighet
Bli
Bli
Det du vill
Genom att veta
Vad som ger
Lyckan
Fördel

Kärleken
Förblöder när
Mannen
För dansen
Ingen kontroll
Att ge
Tösen
Som känner att
Detta är
Sista
Chansen

All fokus
Går till
Den egna
Kroppen
Den klarar
Inte
Av att
Göra olika
Saker
Med händer och
Fötter
Den klarar
Inte
Av att
Älska och
Spela
Samtidigt

Kvinnan
Försöker
Att le
Hon vill så
Mycket mer
Hon vill inte
Röka upp
En cigarett
Bara för att
Fimpa den
Hon vill
Behålla den
Länge
För att
Njuta
Tills hon
Går och
Lägger sig
Hon vill
Därefter
Vakna
Med en
Ny sida
En
Bättre
Sida
Än den
Från
Igår
Även om det var
Ett tomt hål
Och
Om den nya sidan
Är som
Hålet
Så är det
Fortfarande
En sida
Att känna och
Se på

Meningar som blir en mening; då det är skrivet av en av de levande i världen

Livet är galet
Men det är
Ganska så
Naturligt

Galet är livet
Det drar i
Rötterna och
Bygger hem

Livet är konstigt
Det är därför
Vi ser det konstiga
Som finurligt

Konstigt är livet
Frågan är om
Det är
Lika konstgjort
Som konsten att
Vara känd


Livet börjar under
Döden
Som är över alla dagar
Det är därför vi börjar att
Äta från såren
När vi ser händerna
Fixa till ramen
Som
Som hänger
Hänger på
Sned
Trappan uppåt
Rutchkanan nedåt
Blir en väg
En rak väg
Hängandes på
En färglös vägg
Alla höga blir som de låga
Ingen vågar längre prova
Att testa
Hur det känns att
Sticka ifrån
Nu är alla rädda
De vill inte äta sin tunga
Till middag
När de hört hur de andra
Bäddar
Om man inte vaknar när
Man har somnat
Så finns det en
Liten chans
Att man ser inifrån kroppen
Att man ser solljus
Från öppningarna
De öppna såren
Som en spricka i en grotta
Släpp tyngderna
Och lossna
Lossna från botten
Gå bort från båren
Som de bär dig med
Du är varken skadad
Förlamad eller
Psykiskt sjuk
Du kan gå själv
Eller hur

Livet är olyckligt när
Det kommer till
Slutet
Man blir först lycklig när
Man lyckas att finna
Lyckan som
Oftast
Ligger utanför tiden
Samtidigt så
Har vi
Alla
Frågor och
Funderingar
Vad vore världen utan tid
Hur skulle det vara
Utan takt
Hur skulle man kunna
Veta när
Frakten av dina värden
Skulle komma fram
Skulle man ta en blund
För att vakna i en mikrovågsung
Och värmas av solen
Som inte är beroende av pengar
Utan väljer
Kund

Oscar Wilde i bakhuvudet

När jag gick
Hem
Idag
Så gick jag på
En väg
Som var alldeles
Glasklar
Det var is överallt
Och jag trodde att
Jag skulle halka och
Frysa fast
Som lyktstolpe mot
Läpparna
Blir kärleksfulla
Tvillingar och
Hissar upp en mast
För bröllopsparet
Som härmed lovar att
Aldrig ta någon rast

Jag gick och tänkte
Som vanligt som
Jag brukar göra
Vad finns det annars
Att bruka och
Vattna
Brukar jag tänka när
Jag tittar ner i vattenpölarna
Vad finns det annars
När man går
Ska man sparka grus
Och föra oljud
För att man känner att
Man behöver blickar
För att klara av
Att stå
Nej
Jag skulle vilja
Om jag kunde
Gå med slutna ögon så
Att jag inte skulle kunna se
Någon annans spår
Så att jag skulle följa min
Egna väg
Och snurra fram och tillbaka
Alla år
För att hitta mitt
Sätt att vara
Min inspiration

Jag såg mig omkring
Såg en kyrkogård
Plötsligt så hörde jag
Oscar Wilde som sade:
"
Du är en av få
"
Repliken ekade
Genom min rock
Sedan så
Fortsatte han:
"
... En av få
Med riktig
Talang
Du är en av få
Som tar men
Ger tillbaks
Om du vill vara
Ett geni
Så bör du
Ta och
Säga att det var
Din idé
I första
Och sista
Hand
Är det lika uppfattat
Som du ser
Klart
"
Han verkade i alla fall
Ha klart för sig att
Det var det enda
Som han tänkte säga
Ljudnivån från staden
Höjdes åter
Och
Jag förstod då ingeting
Talang i vad
Och
Precis som om det var
Herr Wilde som
Hade sagt det
Han var inte begravd
Här
Det visste jag mycket väl
Jag blev rädd
Rädd för ingeting må hända
Men jag trodde att jag var
Schizofreni som lämnade allt
Till något annat
När jag bytte penna
Så jag förstod
Jag förstod vad han
Eller
Vem det nu var
Menade
Jag förstod att jag måste
Skriva ner mitt liv
Så att jag kan se
När jag
Spekulerar det senare
Vad som är bra
Och vad som är dåligt
Vad som behöver förändras för att
Det ska bli soligt
På den sidan av vägen som
Jag går och
Tänker
Under vägen hem
Bort från skolbänken

En ocean av svett
Vattnet smakar så
Det är ett tungt
Arbete att
Springa som en flod
Men jag kan då
Inte förstå hur
En ocean
Som vilar mera
För att den inte behöver
Söka upp sina delar
Kan lukta så
Det
Det
luktar
Så
Levande men
Samtidigt
Instängt
Har himmelen ett
Stort hål
Är himmelen även
Havet eller är det
Motsatsen
Fastän båda är blå
Även om det är
Ett missförstånd
Med alla färger så
Är det alltid
Humören som
Sätter ton
Och därav
Ser vi det som blå
Sorg, sorg
Tårar som vi gråter
Har en plats
Som maten
Det vi gråter för
Har ett djup
Som döden
Ett djup som vi
Aldrig kan nå
En tomhet så tom
Så att den är svår
Att känna av
Ett behov så stort
Att veta vad


En ocean av svett
Vattnet smakar så
Solen är het
Den steker på
Vattnet sjuder
Små bubblor
Som stenarna går
På land
Innan jordbävning
Vattnet kokar
Större vågor för
Varje sekund
Som husen hoppar
Upp och ned
Tills endast grunden
Är kvar
Och ber om att få
Veta mer

Instängda känslor
Slår över land
Instängda känslor
Går över andra
Vad har de gjort
För att inte få ha
Sin flamma
Kvar
Vad har de gjort
För att drabbas av
Ett slag mot magen
Som får
All mat att
Skjutas ut
Som får livet att
Börja om på
Nytt