2.3.10

En ocean av svett
Vattnet smakar så
Det är ett tungt
Arbete att
Springa som en flod
Men jag kan då
Inte förstå hur
En ocean
Som vilar mera
För att den inte behöver
Söka upp sina delar
Kan lukta så
Det
Det
luktar

Levande men
Samtidigt
Instängt
Har himmelen ett
Stort hål
Är himmelen även
Havet eller är det
Motsatsen
Fastän båda är blå
Även om det är
Ett missförstånd
Med alla färger så
Är det alltid
Humören som
Sätter ton
Och därav
Ser vi det som blå
Sorg, sorg
Tårar som vi gråter
Har en plats
Som maten
Det vi gråter för
Har ett djup
Som döden
Ett djup som vi
Aldrig kan nå
En tomhet så tom
Så att den är svår
Att känna av
Ett behov så stort
Att veta vad


En ocean av svett
Vattnet smakar så
Solen är het
Den steker på
Vattnet sjuder
Små bubblor
Som stenarna går
På land
Innan jordbävning
Vattnet kokar
Större vågor för
Varje sekund
Som husen hoppar
Upp och ned
Tills endast grunden
Är kvar
Och ber om att få
Veta mer

Instängda känslor
Slår över land
Instängda känslor
Går över andra
Vad har de gjort
För att inte få ha
Sin flamma
Kvar
Vad har de gjort
För att drabbas av
Ett slag mot magen
Som får
All mat att
Skjutas ut
Som får livet att
Börja om på
Nytt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar