Kroppsspråk - Med mer än bara ord

Kroppsspråk är all kommunikation där inga ord förekommer. Man kan använda det, medvetet, som ”beskrivning” (i utbyte för att rita/skissa en bild av det man förklarar, eller för de med litet ordförråd/knapp tid) för att andra ska förstå lättare. Kroppsspråk förekommer trots det oftare omedvetet när man pratar – ändock så är det en stor del inom kommunikation då det kan vara medvind för den som lyssnar/diskuterar när den vill ha grepp om stunden och känna vad den tycker. Om den man pratar med till exempel har ögonkontakt eller ej, så kan man lättare avgöra hur engagerad eller nervös diskussionspartnern är. Väldigt mycket beror på situation och personer emellan: Håller han en föreläsning för okända? Sitter hon på en arbetsintervju? Är de vänner sedan länge?

Kroppens rörelser förstärker ordet: Kroppen uttrycker de sagda orden och ger därför en dubbel effekt. När till exempel Amerikas president Barack Obama håller ett tal så tittar han nästintill aldrig ner på pappret, utan han blickar framåt då det är hans mål – vinna kontakt, göra framtiden till något bra.
Även enkla gester som vinkningar förstärks genast när orden, som man redan så väl känner till, sägs. Vinkar du inåt, mot din kropp och viskar ”… kom” så är det självklart att du vill att den du vinkar åt ska komma. Om du vinkar mot personen och fnyser ”gå din väg!” så är du antagligen väldigt trött på att se henne/honom. Vinkning sidleds betyder ”hälsning” och det gör man oftast om man är glad, har respekt/är vän med den man hälsar på, eller så har man bara hyfs. Sedan finns det massor med andra små ting som kan säga allt: Så fort du gör en axelryckning så visar du att du inte förstår eller inte är ett dugg villig att försöka dig på att förstå. Om du höjer ögonbrynen så är du förmodligen förvånad och om de är nedåtlutade som ett berg bestigs så är du bekymrad, sur eller arg och är troligen jobbig att ta an.

Kroppsspråk är det tydligaste och mest ultimata sättet att uttrycka känslor genom (allmänt) – När inte ord räcker till. Ta till exempel dans, många stilar har som syfte att endast visa känslor: Från pasodoble till modern till jazz. Dans utgår från musikens melodi och takt, vilket man brukar känna direkt om det är argt, ledsamt eller glatt. Även konst inom skulptur förmedlar avbildningens ”personliga” meddelande med kroppen för att på något sätt påverka – Skulpturen av Buddha uttrycker vad han vill ha sagt utmärkt: Att finna sig själv.
Till och med när det kommer till skrift som brevväxling inom moderna drag, ”chat” för dator, så finns det så kallade ”smilisar” vilket oftast är ansikten i form av till exempel en glad, sur eller arg min eller liknande. Detta är antagligen, i första hand, för att inte bli missförstod – eller skapa mera liv i konversationen. Det kan vara svårt i vissa lägen att förstå om personen som skriver är glad, arg eller rentutav skämtar.
Kläder, som på kroppen sitter, kan - enligt mig - påverka lika mycket om vad man tycker. Mycket beror på tid, hur länge pratar personen? Kläder är första intrycket, sedan kommer sättet individen rör sig på och därefter vad han/hon pratar om: på så sätt kan fördomar bildas, då man kan fokusera helt på andra delar än vad som är tänkt – även röst kan vara en stor faktor för lyssnaren, men det beror givetvis på hur själva lyssnaren är som person: Blir han/hon lätt irriterad av säregen röst och speciella rörelser?
Jag är inte medveten om jag använder kroppsspråk eller ej, jag tror inte att jag gör det på något utmärkande sätt – men jag är nästan övertygad om att det kommer att växa desto äldre jag blir, då jag blir säkrare i mig själv för varje år. För visst handlar det om självförtroende, då man visar sig större delar av sig själv och tar större plats. Även egoism till viss del genom att man ”vill” ha uppmärksamhet.

Jag tror att äldre personer, som bör ha ett bredare ordförråd, inte använder kroppen lika mycket som yngre. Arbete, ålder, nationalitet och hur social man är kan spela stor roll för hur man så att säga ”beter” sig. Inom arbete så är det vanligt med att de högt uppsatta behärskar ett mer avancerat språk än de som inte besitter en lika hög rang - vilket kan leda till att de är mer rakt på sak, kroppen används mindre då de kan ha lättare att finna de rätta orden. Jag tror även att majoriteten av tonåringar, främst tjejer, använder sin kropp som händer och armar för att visa vad de vill ha sagt så snabbt som möjligt utan att tappa bort sig.
När det kommer till nationalitet så dyker ett folkslag upp direkt, inte sant? Jo, italienare gör något unikt när de pratar och jag har undrat om det gäller känslomässigt överflöd som sedan slås ihop med temperatur. Fast det kanske är långsint. Men det är så att jag tänkte på till exempel oss, svenskar, vi har det inte så varmt och jag tror att miljön är den viktigaste beståndsdelen när det gäller psyke. All miljö: inomhus såsom hemma och på arbete vid kontor. Utomhus såsom väder när vi är ute och går till vägarbetare, som exempel. Miljön påverkar hur vi mår och det är hur vi känner oss som vi framhäver oss själva för stunden.
Det sociala säger sig självt: Genom att ha människor omkring sig (som man även pratar med) så kommer man bli mer avslappnad samt påverkas av deras kroppsspråk.
Kroppsspråket kan möjligtvis ha växt genom åren med tanke på den större friheten inom kommunikation i egenskap av att säga åsikter och argumentera varför man tycker som man tycker.

Ord är mäktigt, men kan det vara så att kroppsspråket är mäktigare? Jag tror inte att något är mäktigare än det andra enskilt, utan det krävs en bra balans mellan de två. Kanske var det så att Hitler gjorde tal med ”bra” innehåll och kraftigt kroppsspråk i början, men att sedan innehållen försvagades men kroppsspråket blev desto starkare i övermått av känslor och på så sätt tippade båten och Tyskland drunknade.
Känslor är bland det mänskligaste som finns. Varför skulle det annars heta ”omänskligt” när man inte visar känslor? Sedan är det en annan sak att kunna kontrollera dem: Risken finns att man går och tar liv av den rena känslan ilska och då är man plötsligt omänsklig igen. Släpp ut känslor i jämna mellanrum, om de är inne för länge så lär det explodera.