Jag sitter mellan
Väggar
Jag känner
Ingenting
Jag sitter mellan
Väggar
Det är ett rum
Ett helt
Vanligt
Rum
Jag önskar att
Det var
Som Rubiks kub
Vända på allt
Från
Blå till röd
Ett ändlöst djup
Till
Värme och blod
Få golvplankorna
Att smälta och pulsera
Som vätska kokar

Jag sitter mellan
Väggar
Jag stirrar på en och
Ser en fläck
Det är som en planet
I rymden
Det är som om resten
Inte är upptäckt
Det är som om jag inte
Är riktigt väckt
För att inse att jag
Räcker runt
Åtminstone jordens
Däck
Jag kan se det
Framför mig
När jag tittar på
Väggen
Frågan är
Varför
Sitter jag här
Det är som mitt rum
Är min själ
Alla saker som jag har
Alla saker
De skulle behöva
Skickas iväg
Likaså jag
Men
Åt olika håll
Jag vill
Tågluffa
Förbi
Stockholms
Gamla torg
För att komma till ett nytt
Där de söker nya namn
I sin korg
Snälla väggar
Pressa ut allt som
Jag har
I mig
Pressa min kropp
Så att jag kan
Flytta bort
Som luft
Som ånga från ett lok
Som andedräkten från en affärsman
Skaka hand
Skaka om i systemet
Medan du
Säger ditt namn
Eka, Eka
Till ingenmansland
Där kommer jag att födas
Där kommer jag att gro
Där kommer jag att gräva mig upp och
Se ljuset från
Det platta landskapet som
Skriker:
SKAPA
GÖR MIG TILL EN PLATS
NU ÄR JAG SOM EN
TINNING
PLATT MEN KÄNSLIG
SKAPA
GÖR MIG TILL EN STAD
NU ÄR JAG SOM EN
GÅRD
UTAN DJUR SOM VÄCKER MIG
UTAN DJUR SOM KRÄVER MAT
SKAPA
GÖR MIG TILL EN CENTRAL
GÖR MIG TILL EN MITTPUNKT
AV KONSTEN
VARDAG