13.3.10

Jag-Är_Förkyld

Jag är
Förkyld
Jag har
Fryst ut
Det som
Varit
Jag blir yr
Av det
Kommande
Vädret
Jag kan
Se det från
Distans
Det är som
Förfallna blad
På rosor
Mörka Moln
Som rasar
Utanför staden
Det kommer ett
Nedslag
De sista dropparna
Innan
Allt bryts
För att åter
Byggas upp
Igen
De sista dropparna
Innan
Allt mjuknar upp
För att hårdna då
Det vet vilken väg som
Leder hem

Jag är
Förkyld
Det är
Som om
Jag har
Luktat in
En tjurs sinne
Det svider som
Det rödas uttryck
Jag vill slå iför något
Som täpper igen
Då slipper jag lukta
Och känna framtidens
Pretentiösa andedräkt

Jag är
Förkyld
Mina ögon
Orkar knappt
Hållas öppna
Hjärnan
Hinner inte med
Att
Dela
Med sig
Av den
Kraft
Som finns
Innan den
Stoppas av
Hinder
Och
Vrider sig inåt
Hallucinationer tar nu
Över
Ser
Stenar som
Ballonger
Klockor som
Bomber
Och jag
Finner inte orden som
Jag behöver för
Att föda
Nya meningar
Liksom
Idéer
Till morgondagens
Stora
Möte
Med diskussionsämne
Fred och
Krigets rötter

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar