Vintern dör och jag
Börjar förblöda
Mina nerver har varit
Frysta
Och nu när de tinar
Så blir det ett
Sådant tryck
Att allt spricker
Upp
Vintern dör och jag
Får växtvärk
Min hud hade inte
Sett sol
På flera månader
Så att jag
Fick växtvärk som jag
Fortfarande har kvar
Huden
Sträckte ut sig
Till det som den var
Innan
Och
Nu tar den det som om
Det var
Sista dagen
Fastän det nyss
Har börjat att
Sätta fart
Vintern dör och jag
Undrar vad som finns kvar
Molnen
Molnen är de
I mig
Eller måste jag ställa mig på
Tå
För att nå
Men samtidigt så känner jag
Att jag förstår
Jag förstår att jag inte behöver dem
Längre
Jag förstår eftersom jag ser gatorna
Och vägarna som finns att välja
Vägarna som finns att
Gå
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar