hund ben, hundben

han suger ur all av tuggummits saft så fort han brutit dess tunna skal -

slår ned officer, tar på sig kläderna och blir på så sätt genast en av dem -

byter med hans smaklösa saliv; spottar sedan ut, på marken, i hopp

om att han kommer känna dess smak och vindarna som vidrör, byta ut hans

liv mot atmosfären runtomkring, så avslappnat, lugnt, till skillnad mot

kaoset i huvudet han bär, hjärtat vill bara hoppa ut, men direkt när det slår

ett slag för sak, dras det tillbaks; det är ingen överraskning längre - det

realistiska lever inte på ögonblick, som sekunderna är, glömmer inte bort -

ser helhet och målar utefter det en plan på hur tackling ska ske, på

vilken plats, på vilken tidpunkt, punktera; börjar förstå, men vägrar att

ge upp - spottar ut, på marken, i hopp om att han kommer känna dess

smak och vindarna som vidrör marken,

byta ut hans liv mot atmosfären runtomkring;

tänker inte på fågeln som han kan komma

att döda om den får tag på tuggummit i tron

på att det är mat, likt olja är för fåglarna i

sjöss, kommer det bli likadant - fast inte utom

utan inom; inte för fjädrar, utan för mun,

hals, lungor, stoppa vägar, inte finnas någon

utgång, pressas till liten industrikyckling

som kallhjärtat ätas upp, äta vad den ätit -

återigen tugga på tuggummit, blåsa bubbla i

magen, inte genomskinlig, leva i sin egna

värld, tro att man flyger högt, när man i själva

verket vandrar i ett träsk, ett beroende att

bli mätt, få närkontakt, känna någon annan i

sig själv, röra om, glömma allt som hänt

__________________________________

slänger pennan på gräsmattan,

förväntar sig att den ska skriva sig själv,

fylla sidan och sedan vända,

kittla på fötter, få solen att skina för

fuktig jord - men det hör inte längre till

dess natur, separerad, inte längre en

del av träd, utan av penna

och pennan är skapad av den alldeles

säregna varelsen "människan"

blinka (pumpa tårar)

att, att, att upprepa,,

rista in egna spår i skivan,

läsa mellan rader, plats för egna

tankar, idéer - skriva egen

historia vid sidan om

hon med sina långa naglar riva hans rygg när de älska,

slå igenom till någon slags andra sida, men de aldrig hinna;

alltid på gränsen att hoppa över kant när någon tar tag och hindra

fallet - blir endast ett ryck, tacklar låst dörr, men för svag,

ger bara ifrån sig ett läte av ett fall från våningen över;

ger aldrig allt, gör det aldrig helhjärtat, sista droppen

når aldrig mark - när det väl gäller tvekar de; barnet i dem

vill, men de känner att de inte har ork, samtidigt som tiden rinner

ut, blir mindre och platsen för en till blir snart upptagen av

någon som har större nytta och användning för den

odla mustasch

allt han finner av intresse stoppar han under läpp,

likt snus från hans runda, men platta dosa vilken

delar med sig av toner att vakna till, inte sova - tyder

på vilja att bli upptäckt, kräver uppmärksamhet,

vill bli kysst; tar lite av allt som han uppleva vara bra

för att utveckla det hela med sitt jag och bli bäst

då det hela få ett ansikte att avbilda, formas efter

de torra lövens dans i den friska luften

en ring efter glas, droppar rann nedför skyskrapa,

nådde mark, sjönk in under behållare,

då det var en liten upphöjning, en liten springa att

ta sig igenom, emellan; bildade en cirkel, fick till

en helhet - ringer ett samtal till sin skugga, speglar

sig i vattnet som man druckit, se om

det är rent, se om sina färger blandas korrekt, om

de anpassar sig, visar att de är de

starka som överlever; droppar av likartad styrka -

fingrar tryckandes på tangenter, går på en platt

väg, men som för fötternas steg fram ger olika slag

av intryck och därigenom bildar olika

uttryck för dem att ge tillbaka, bolla, hitta farten;

först redogöra för olika nivåer,

kunna se trappstegen,

handflata för handflata, finn

kontakten med varandra - lär att

samarbeta, skaka hand, skaka

om varandras världar,

skaka om pengabössa, få fler att

falla, uppnå

ring av eld som blir till ett rör av växande verkan,

når till himlen, tar flera okända, men himmelska kryddor

att odla i sin egna lilla bubbla, vilken tillslut upplösas och

separera, sväva ut i rymden; bliva en egen planet

livsbrytare

de är klara med morgondagen

innan de har satt sin fot på dess mark;

de planerar allt i sina huvuden,

och har därav inte råd med överraskning,

för då rasar allt ihop och de vet

inte vart de ska ta vägen någonstans

tror att de knuffat ut själen ur kropp,

äntligen befriat fjärilen från ram,

kan nu vika sina vingar över dem utan

några som helst problem; dock

är det helt fel, för de själva är ännu

kvar och kan inte få tag på

livet innan sidan är riven

och de tvingas hoppa över för att

komma dit man ska vara,

de har börjat att planera

för morgondagen innan de har levt klart denna,

tänk om de dör i sömnen,

då är det som om de har

jagat kannibalen, sprungit om

sig själva, ätit inifrån

utan att

någonting känna

blo o mmm

you got to live for the things you do,

otherwise you won't be able to

make things living around you;

wherever you go, the nature will

bend, hold its cap in its hands, wear

all black, paint you the picture

of a damn funeral were it rains so

much that the flowers can't drink

it all up n' die in their own vomit

______________________

______________________

______________________

vissa vissnar, andra andas

för de vet att en del inte är ett helt liv,

kanske en början, men om

man vet problem så är man halvvägs

för då kan man veta vad

som bör göras för att förhindra det

hela från att utvecklas

spillde på tyg (sade något vid fel tillfälle, för fel personer)

det tunna linnet avslöjar ett sår

mjuka former, en blomma

slår ut, slår så hårt, men försöker

mörka - blir mörkare, men

linnet är ju vitt, alla riktar sina

ögon dit, någon ringer polis

som kommer och arresterar själ

som psykisk sjuk direkt...

åh, hungern sade alltför mycket