ge mig en ny penna att svinga till andra sidor med

tar armen vid skrivbordets ena ände
startar snöplogen och kör rakt fram

leder gamla och handikappade över vägen
övergångsstället är den viktigaste delen
pianots toner vi väljer efter humör
vilken melodi vi ska spela idag

går på bro
mellan höga berg
i luften ror
lik fram i terräng

sätt all tyngd på en sida
när det håller på att tippa över
vänd om och gör detsamma på nästa
börja gunga, finn rytmen
hitta dig själv i låten
gör så att den får en syster

någon att lita på
släppa allt, falla bak
veta att någon står redo
fånga och ge tillbaka värme

tar armen vid skrivbordets ena ände
startar snöplogen och kör rakt fram
under all snö
en isrink funnen
var så länge sedan
att jag glömt att den fanns

genomskinlig tjocklek från
topp till bott, start till slut
mark och väggars lager
ändå rätt så tunna
fiskar simmar under
och ser platta ut
verkar vara väldigt grunt
vem är jag som de bär upp

öppnar högra handen vilken
jag, på dess bredd, hastigt slår ner
innan jag hinner ångra mig
skriker vilt, lever mig in likt japanen
med pannbandet hårt knutet

kollision när den möter
spegeln till is
sprickor utgörs
mörker slukar ljuset kvickt

sjunker ner på djupet
på uppdrag efter en
erfarenhet mer
lära mig något vettigt
växa, kunna nå molnen
lättare hitta nålen
sticka hål i ballongen
flyga iväg sittandes på den

ägg (experiment)

stoppar ner penseln i en mugg
fylld med vatten

rör om
försöker få bort färgen
är som
en slags sjukdom

vill inte smitta de andra
helst hålla rent
något han inte vet
är att när han rör om
blandas det likt
i gryta och bubblor uppstår
när de spräcks
flyger flugor ut
ett enda stort odjur flyr
förstör hans idé

dårar

gråt, det finns
så mycket som behöver
mjukas upp innan man
kan svälja

jag är en vitfisk, hur blir dagen? (vad blir det till)

i sängen
ligger jag under
havets yta
vaknar först när
någons krok
har tagit tag i mig
slängt upp
på land, senare
lagt i ugn

doppade fötterna

så... jag sitter i gungstolen med rimbaud i knät
har armarna runt honom med händerna ihop
litet barn som han är berättar han om tankar
man själv annars aldrig tänker

tillslut viskar han i en arg ton, precis som någon
som vill att någon ska komma, snabbt
"öppna boken, öppna boken!"
"..javisst-ja!" säger jag som höll på att slumra till
jag släpper greppet om händer och låter dem gå
skilda vägar, boken öppnas och han springer iväg
in till sitt hem, hörde mor hans ropa att
maten var klar, men kallnar fort

6s7

ja-ger bort allt, slänger iväg materiella ting
vem som en får ta av, inte längre mitt när
det är ja-givit ifrån helt grat-is
vill inte ha pengar, det är skin-kor från träd
jag har eget pap-personer, tack ändå

tar kvasten från häxan
soppar för den inristade skriften som
skildrar mitt liv till döden
kastar frisbeen och reser tillbaka i tiden
då man njöt och reste
utan problem
det hela börjar utanför
ögonen öppna
ser
vad
kan man förändra
för att göra allt bättre
tvångstankar och ångest
hör: jag anländer för att ändra
det som hände
jag ska inte bli påverkad av
andras tankar
har mina egna
å-de klänger
klättrar till
topp ska
säga mer
än rock

tårar

ögon som snigelskal
visar när de rör sig