så... jag sitter i gungstolen med rimbaud i knät
har armarna runt honom med händerna ihop
litet barn som han är berättar han om tankar
man själv annars aldrig tänker
tillslut viskar han i en arg ton, precis som någon
som vill att någon ska komma, snabbt
"öppna boken, öppna boken!"
"..javisst-ja!" säger jag som höll på att slumra till
jag släpper greppet om händer och låter dem gå
skilda vägar, boken öppnas och han springer iväg
in till sitt hem, hörde mor hans ropa att
maten var klar, men kallnar fort
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar