konfetti med lovord skrivna på

regnet dalar ner
som silkesgardiner
hängs upp och flirtar
med ett nystädat rum

sparkar undan
gamla tider, skakar
hand med rena händer
fåglar tvättar sig för första
gången under vingar på länge
välkomnar ny årstid utan att
dölja någonting, vill lära
känna så snabbt som
möjligt, vara trogen
från början

mattan landar mjukt på golv
vattenfallet faller längs klippan
intvålad av lödder slipas den
till kulle len som kvinnans bröst

regnet skiner likt solens strålar
flyr raseriutbrottet bakom kulisser
friskar upp de som drabbats av solsting
ånga stiger från asfalt, mannen sitter ensam
och möter morgonen med pipa i krogen med
tomma glas runtomkring tittar han ut på regnet
som lockar rötterna att sträcka ut sig igen och den
färska lukten underifrån säger att maten är klar att
ätas lugnt, all tid i världen finns, jordklotet snurrar
alltid i samma tempo, inget förändras i nuet trots
att det känns som det - pusselbitarna läggs efteråt
liksom nu: passa på att njut