tänkandet har en så stor
del i verkligheten
att det hela blir en fantasi
var häromdan inne i Moanas rum
det är under vattenytan och
allt går så långsamt, i sin egen takt
hon tappade bort de andra, men
sade att det var meningen
då hon kunde slappna av och gå
sin egen väg, för nu vet
de inte var hon är
vi pratade länge, kändes som
att man blev äldre
men behöll fysik och utseende
andades i glaset när inget fanns kvar
immade igen, stängde för dagen
gick sedan in på toaletten och visst är det konstigt
att allt ska komma då, tankar om livets frågor
men vad gör jag? spolar bort och går ifrån
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar