från tornet, min bergstopp
ropar tills jag är vaken själv
munnen större, ögon öppnas
huden sträcker ut
rynkor som är gränser bryts
nationer och språk
blandas, det första barnet blir
blåögd kines svart hy
flaggan med alfabet hissas upp
från tornet, min bergstopp
ropar tills jag väcker dem
molnen tunnas ut, separerar
kan inte hålla ut
solen räddar, händer genom
opererar dagen
lång, molnen sedan himlens
färg, likt skummet
var en del av sjön som rullar
på stenarna ner
slipas tills de kan rulla själva
och bygga vägar
till krigets hetta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar