tar armen vid skrivbordets ena ände
startar snöplogen och kör rakt fram
leder gamla och handikappade över vägen
övergångsstället är den viktigaste delen
pianots toner vi väljer efter humör
vilken melodi vi ska spela idag
går på bro
mellan höga berg
i luften ror
lik fram i terräng
sätt all tyngd på en sida
när det håller på att tippa över
vänd om och gör detsamma på nästa
börja gunga, finn rytmen
hitta dig själv i låten
gör så att den får en syster
någon att lita på
släppa allt, falla bak
veta att någon står redo
fånga och ge tillbaka värme
tar armen vid skrivbordets ena ände
startar snöplogen och kör rakt fram
under all snö
en isrink funnen
var så länge sedan
att jag glömt att den fanns
genomskinlig tjocklek från
topp till bott, start till slut
mark och väggars lager
ändå rätt så tunna
fiskar simmar under
och ser platta ut
verkar vara väldigt grunt
vem är jag som de bär upp
öppnar högra handen vilken
jag, på dess bredd, hastigt slår ner
innan jag hinner ångra mig
skriker vilt, lever mig in likt japanen
med pannbandet hårt knutet
kollision när den möter
spegeln till is
sprickor utgörs
mörker slukar ljuset kvickt
sjunker ner på djupet
på uppdrag efter en
erfarenhet mer
lära mig något vettigt
växa, kunna nå molnen
lättare hitta nålen
sticka hål i ballongen
flyga iväg sittandes på den
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar