2.7.10

-_

jag = alltid så spänd
hälsar med kort ton
fastän jag har all tid
och gärna tar upp den

hälsar med kort ton
stubinen borta, allt sprängt
ligger på marken i småbitar
böjer mig ner för att
plocka upp, sätta ihop
när jag reser mig upp igen
är personen bortom synhåll

jag = alltid så spänd
en vägg med färger
visar hur jag känner
personen jag möter ser
går förbi så fort han/
hon kan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar