fantglation

solglasögon
drar för fönster, stänger dörrar
framför näsor
isolerar ljuden av fantasins syn
väggar som vågar
vägra visa deras regnbågsmattor
de håller inte för alla
speciellt inte för de som inte har
solglasögon

två grannhus där inget är bokstavligt
ser inte långt framåt
men in och över, bosätter sig i himlen
huvudet över solen
när solen går ned försvagas ljuset
rosa sken är pannans skinn
innan håret, rymden, växer ut
desto mer man klipper av
bockar av - det har man gjort
desto mer växer det
desto mer har man att göra, mer att se