stålsträngarna på min gitarr börjar likna taggtråd
vid fängelse, dock utan taggar - ja, utan
kurvor, utan damer - elektrifierat så som
det är svart likt slavarbetarna från förr, i mississippi
böjer sig aldrig
rötterna under är de
som valt vägar, bäddat sängen
de ligger i vaggor
bokar med raka ryggar
skakar hand med fast grepp
och jag förstod att det
var dags för mig att bli far
nu när jag visste vad
min gitarr pratade om ville
jag hjälpa den ut
i utbyte skulle den lära mig
spela blues
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar